Stympning av Hamlet

Trädfällning på hög nivå

Rubriken på denna blog-post kunde varit resultatet av en dålig dag då Shakespeare inte var helt nöjd med vad han skriftligen producerade. Men…neeej… jag menar något helt annat, något mycket mer spännande, farligt och äventyrligt.

På ”Lilla Prästgården, Ekarp” (hmm… påminner lite om ”Lilla huset på prärien”) finns det träd. Många träd. Höga träd. Grova träd. STORA träd. Med många, långa lövbeklädda grenar. Marken under dessa träd har lika mycket liv som månens baksida. Det är inte många solstrålar som hittar igenom det massiva lövverk som 5st Lönnar (allé) och 6st Lindar sätter upp som en grön sköld. Vad ska man då göra åt detta? Jo, man tillkallar expertis (ingen reklam). Sagt och gjort. Experten dyker upp på prästgården för bedömning av situationen. Resultatet: mycket, MYCKET pengar för att ta hand av de 4 st Lönnarna. Och också ett råd om att ta bort varannan Lind. Reaktion: BESVIKELSE!

Vad gör man då? Jo… man tar saken i egna händer! Man hyr en Skylift och får hjälp av Tofsen & Anneli! En lördag & söndag ägnades åt att ta sig an den utmanande uppgiften.

Taktiken: Den 14/11 (2009) skickas Tofsen upp i Skyliften och manövreras runt till de olika grenarna för kapning av de samma. Jag bör tillägga att ”grenarna” var regelrätta STAMMAR som under lång tid (vi räknade till 50 årsringar på den grövsta) fått växa fritt. Jobbet var inte helt riskfritt. Flera spännband fästes långt upp på varje stam så att vi på marken kunde ”styra” stammarna i rätt riktning. Tofsen var en hejare på att hantera motorsågen och lägga snygga snitt i träden. Samtliga stammar fälldes och placerades perfekt på marken. Allt gick faktiskt utan problem. Men som sagt: det var som att fälla vanliga träd – fast på 7 meters höjd i en Skylift. Den största stammen var åtskilliga meter lång och marken skakade ordentligt när den for i backen.

Processen kallas för ”stympning”. Man kapar alltså större grenar. Rör det sig om mindre skott kallas det för ”hamling” (nu trillade nog poletten ned angående den underfundiga rubriken).

Sedan inleddes kvistning och kapning – fast vi hann inte med allt denna helg utan fick sprida ut detta på ytterligare några dagar. Alla stockar samlades i lagom längder bakom drängstugan. Tofsens Fordson Major var till stor hjälp vid detta arbete. Majoren är ett Diesel-monster från 1952 utan bromsar, värme i hytten (kan bero på att det saknas fönster och dörrar) och annat bling-bling. Men allt löstes utomordentligt med livsfarliga skogskedjor, mycket kärlek och mörka avgaser.

Så… vi har alltså kvar våra Lönnar. Och det kommer att bli ljuuuuuuuust i sommar. Gräset kommer att få en chans och förhoppningsvis kommer det att växa ut Lönn-skott som kommer att bilda små ”blad-bollar” (inte bad-bollar) i toppen på stammarna. Det kommer att bli skitbra!

Floddansöverraskning

Idag bjöds det på överraskning med hemligt resmål och hemliga aktiviteter.
Jag och Tofsen hade tåtat ihop en liten ”surprise” för tjejerna som endast visste om att de inte skulle boka in något denna kväll.
Maricas reaktion: Jaaaaa!!! Va kul!!! Jag bara ÄLSKAR överraskningar!
Annelies reaktion: Aaaaaarrrrggghhh!!! Jag bara HATAR överraskningar! 🙂

The Tofs & The Yrväder

Färden styrdes mot Jönköping och restaurang SOYA där vi käkade och drack gott i ca 2 timmar. Sedan blev det spännande. Skulle det hända något mer tro? Självklart skulle det det! Vi sladdade elegant in på parkeringen utanför Kinnarps Arena och ”steppade” (hehe) in för att avnjuta Riverdance-gängets ”Farewell Tour”.

Kan inte påstå att denna typ av nöje är särskilt vanligt förekommande vad gäller oss – men varför inte prova något nytt? Hela föreställningen var i stort sett kanon! Jäklar vad fötterna smattrade!! Mycket imponerande.
Höjdpunkterna, enligt mig, var:

– Violinisten! Sautan va hon lirade! Underbart!
– Riverdance-signaturen – Suverän låt! … va den nu kan heta..
– Trummisen – Sicken klippa! Mullrande trummor, percussions i största allmänhet och en fena på en sån där trumma som man håller som en tamburin – fast utan de där små ”mini-cymbalerna”

 

 

 

Marica äter ett fågelbo!

Blev lite förvånad att det var så pass mycket sång & musik i föreställningen. Inte för att det var något negativt – tvärtom. Det blev lite sömnigt i de lugnare partierna men man vaknade till när tempot höjdes, fiolen spelades så den glöddde och klackarna sattes i taket.. eller scengolvet menar jag ju. Saknade ”storbild” – man såg inte alla häftiga ”moves” och danssteg i detalj.
Sen kanske det hade varit ännu roligare om det kommit fler åskådare (endast 1500 biljetter sålda).

”One small STEP for man…”

 

 

 

 

 

 

 

"Jag e fortfarande hungrig! Ge mig en körv!"

 

Happy Gaming

Fick en PS3 i julklapp (av mig själv) så nu gäller det att försöka lära om allt man använt tidigare (ehm… pekdon och tangentbord på PC) för att styra bilar, rymdskepp och soldater i alla möjliga och omöjliga PS3-spel. Ska bli kul. Detta enda är att jag vill lära mig NU! Vill kunna hantera den där jäkla handkontrollen utan problem – och det nu, Nu, NU!! Har inte tålamod att sitta och öva och öva…

När jag köpte PS3:an så skaffade jag ett spel som jag tyckte såg lagom coolt ut (var ju tvungen att ha något att testa på direkt). Spelet heter ”Blacksite” och är ett FPS (First Person Shooter) där man är en medlem i ett soldat-team som strider mot diverse fiender och där det helt plötsligt visar sig att motståndsarmén roat sig med diverse experiment…  experiment på människor… som blir aliens.. som man ska skjuta. Kul, kul.

Well, well… DVD:n åkte i och jag satt väl och spelade 1 timme. Så fort det dök upp fiender så fick mina fingrar panik och jag började av någon anledning springa i sidled, rikta gevärspipan rakt ner i backen med full automateld samtidigt som jag sprätte handgranater runt omkring mig. Inte bra. Så där höll det på mest hela tiden. Plötsligt började spelet hacka… Kändes som om frame-raten var nere på slideshow-nivå! Va fan? Vid ett annat tillfälle hängde sig hela skiten och jag var tvungen att starta om PS3:an. Vad är detta för skit?

När jag lugnat mig så gick jag ut på nätet och kollade runt lite. Jag hittade ganska snart relativt mycket information om just spelet ”Blacksite”. Det visade sig att leverantören hade haft en hel del problem med att hålla dead-lines och att de levererade spelet långt innan alla allvarliga buggar var fixade. Jahapp… Och det spelet prickade jag in! Mitt FÖRSTA PS3-spel *schnyft*

Men skam den som ger sig. Barnen har ju också ett PS3 så där finns ju en del spel att låna tex ”Call Of Duty4: Modern Warfare”. COD har ju fått mycket bra kritik så jag funderar på att låta det bli mitt ”läro-spel”. Får be Emelie hålla en grundkurs i elementär PS3-handkontrollteknik också.

Många FPS handlar just om att springa omkring och skjuta som en vilde – inget fel i det men det blir lite samma sak kan jag tycka. Det jag saknar är en motsvarighet till det gamla goa ”Descent” (PC) som vi körde som galningar på 90-talet. Varje rast, lunch och även kvällar efter arbetstid gick åt till att lira Descent i nätverket. Fan va kul det var! Ni som inte känner till detta alldeles underbara spel får en liten kort beskrivning här:

I Descent rattar du en slags ”svävare” eller litet rymdskepp. Scenen är en gruv-planet där du befinner dig i gruvgångarna djupt inne i planeten. Du sitter alltså i cockpit och navigerar i denna 3D-värld genom gångar och en massa olika rum och grottor. Och fort går det – om man vill. Du kan även stanna helt och ”hovra”, sväva för att sondera terrängen. I gångarna, rummen och grottorna finns dörrar och passager som egentligen kan sitta var som helst. Man har mao ingen riktig koll på vad som är upp, ner, höger, vänster. Självklart kryllar det av otäcka flygande, svävande robotar som är olika onda och har olika vapenbestyckning. Men… det lilla rymdskeppet du rattar har självklart en hel del goa vapen också och du kan få flera coola, prylar genom att spränga rätt robotar, dörrar eller liknade och plocka upp de vapen som trillar fram. Jag kommer ihåg att första gången jag lirade spelet så blev jag lätt illamående pga att man inte hade koll på var man befann sig. I full speed kunde man dyka genom en tunnel samtidigt som man rollade och sprängde en dörr som satt i ”taket” och snabbt gled igenom. Coolt! DETTA vill jag ha till PS3! Iallafall något liknande.

I min jakt efter NÅGOT som skulle kunna matcha detta så hittade jag spelet ”Wipeout HD Fury”. Inte riktigt samma grej som Descent men jävligt snabbt och det fanns lite vapen också. Får väl ge det en chans och försöka lära mig ratta och skjuta!

Samtidigt som Wipeout införskaffades så åkte ”Call Of Duty: Modern Warfare 2” med av bara farten. Tanken var att glädja PS3-barnen hemma samt att det verkar vara en lämplig fortsättning för mig när jag klarat av första COD. Letade också efter ”Little Big Planet” men tyvärr så var det slut på GameShop i Jönköping.

Deep Freeze

Försök själv att kissa i 25 minus med snö ända upp till axlarna...

Mullsjö 100109:
Det är ca 100 grader kallt, allting fryser, inget funkar, näshåren blir till vassa nålar, Foxie vill inte ut å kissa, 60 cm snö överallt, pelletsen går åt som smör i solsken, pann-jäveln strular, strömmen går, kommunen sköter inte snöröjningen… MEN vädret är alldeles otroligt fint!

Allting är vitt, vitt, vitt

Ekarp i vinterskrud

 Ekarp 100109:
Vi var ute och kollade läget. Ca 25 minus – ute (bör tilläggas). Inne var det noll-gradigt. Vattnet funkar – inget har frusit sönder. Pumphuset håller 2-3 plusgrader. Värmeelementen plus varmvattenberedaren funkar. Tipp-Topp med andra ord!
Ett stycke värmekabel har införskaffats till värmepumpen. Skall försöka tina upp isklumpen och installera värmekabeln när det är liiite varmare ute. Få se om det håller maskinen is-fri. Skulle vara gött att ha ca 10 grader inne som stödvärme.

The Man, The Myth, The Tofs

 I Ekarp sköts snöröjningen helt klanderfritt. Detta beror på att han som har ”hann öm ett” heter Tofsen och är vår granne! Han e otrolig: snäll, go, hjälpsam och en jävel på manicker. Ser fram emot nya ”Snillen spekulerar”-möten där våra skarpa hjärnor drabbar samman och löser i stort sett alla problem som råkar komma i vår väg. Manligt!

Nyårsmiddag på Mäster Gudmunds källare

 

Marica, Peter, Evelyne och Christer

Nyårsfirandet fortsatte med en lysande middag på Mäster Gudmunds källare i Jönköping. Förrätt: lax med passande vitt vin. Varmrätt: oxfilé med mycket gott rött vin –  maten var god, fast lite kall, men den slank ned ändå. Dessert: öhh… tog vi någon dessert??? .. eller? Sen blev det en rökig Lafråj.

Dagen till ära hölls det brölloppsmiddag på restaurangen. Trevligt!! Vi blev inbjudna (eller nja… Marica bjöd in oss själva) på bröllppsdans efter maten, men av någon anledning så blev det inget av det… Stämningen var hög och alla drack och åt gott. Hmmm… nästan alla. Våra bordsgrannar var ett tyst, grått par från Karshult (eller någon annan lämplig håla) som inte sa ett enda pip på hela kvällen. Inte till varandra iallafall. Dom måste ju ha beställt mat och vin iofs… Dom kanske skrev lappar?

Men ooops! Kom precis på en sak: tänk om dom var stumma? På riktigt!! Oj… blir lite förlägen nu – vi hade rätt kul åt dom faktiskt. Det enda som hände vid deras bord var att herren flyttade sig från att sitta mitt emot till att sitta jämte sin dam. Dom kanske blev trötta på att stirra på varandra… Hugaligen!

Well… vi pröjsade och sprang till tåget 22:00 som tog oss tillbaka till Fluff Lake. Där fortsatte firandet och inskålningen av 2010!

Happy New Year

Greetings from Fluff Lake!!

Eddie Izzard – Monty Pythons förlorade medlem

Vi var där!! Den 20 december besökte Eddie Izzard Scandinavium, Göteborg.

Eddie, med sin show ”Stripped”, gjorde succé och undertecknad njöt i fulla drag. Marica hade fixat 2st biljetter till min födelsedag!! Kan inte nog stryka under hur glad jag blev. Eddie är en av mina absolut största favoriter. Han är helt genial och liknar egentligen ingen annan ”stå-uppare” jag känner till. Han blir aldrig vulgär och behöver aldrig ta till taffliga skämt som sträcker sig under bältet. Han är duktigt påläst på religion och historia och gillar att väva in en hel del historiska händelser som man, ärligt talat, inte har riktigt koll på.

Eddie struttade ut på scenen iklädd frack, jeans och boots – ingen klänning alltså. Namnet på hans show  (”Stripped”) indikerar att hans high-heels ”got too high” men en del make-up fanns allt kvar. Eddies upplägg för showen var att riva av (med hjälp av den allvetande ”Wikipedia”) jordens historia vilket innebar historier om dinosaurierna (kommer aldrig glömma Velociraptorn som blev tagen av polis för att ha kört för fort), giraffer som inte har något varningssystem, att det inte var någon vidare idé att ha med lejon och tigrar på Noaks arks, en gigantisk bläckfisk som för dagbok, ninjafår från Sparta till Neil Armstrongs månlandning.

Izz

Mimiken är fenomenal! Allt är minimalistiskt – inga onödigt yviga gester. Höjdare som när en giraff försöker, ala ”Gäster med gester”, varna en annan giraff om en attackerande tiger eller när en Spartan offrar sig genom att låta sig genomborras av ett 7000 meter långt romersk spjut gör att man får andnöd mellan skrattanfallen. Andra höjdpunkter är när ”the hand of God” med pekfingret knäpper av huvudet på Hitler och hur svårt det måste varit att vara de första att ”komma på” ett språk och göra sig förstådd på tex Latin.

Eddie drog inga gamla guldkorn som tex ”Jeff Vader” eller ”Cake or death”. Det visade sig att han istället uppfann nya med giraffer, ekorrar och Velociraptorer. Dessa kommer garanterat att bli ”klassiker”. En del skickligt invävda Monty Python-referenser förekom också som tex ”Nobody expects The Spanish Inquisition…” 🙂 Ni som inte sett Eddie – skaffa hans DVD:er. Ni kommer inte att ångra er!!

Karln är smått fantastisk. Går sin egen väg på många sätt.

Ett annat bevis på hans målmedvetenhet är att han sprungit maraton. Och då inte bara ett maraton – utan 42 st !!! På raken!! Helt sanslöst. Gå in och kika här: http://eddieizrunning.com/

Ett smakprov kanske?

Kolla då in den suveräna ”Death Star Canteen” (någon har gjort en Lego-variant av den) på Tuben: http://www.youtube.com/watch?v=Sv5iEK-IEzw

Kolla även Eddies sida:

http://www.eddieizzard.com/index-main.php

Migrering

Min jobb-dator har varit inne i labbet och migrerats till en ny, säker, strömlinjeformad och robust skepnad.

Detta har inneburit att man varit utan dator i stort sett hela dagen. Snacka om att känna sig naken!! Det är vid sådana här tillfällen man funderar på om hur ärlig man varit mot sig själv när man hävdat att man inte är ”addicted to IT”.

För att klara dagen är ju min lilla vän iPhonen alltid uppkopplad så helt avskuren från verkligheten är jag ju inte. Kunde ju tex blogga detta mha WordPress’s blogg-klient på iPhone.

Kenny Begins

   

Kanonfilm!!

Ett måste för alla SF-nördar. Kolla info här: http://www.imdb.com/title/tt1278180/